Jan Hedh – ”Bröd”

Hemmabagarens bibel

Ett tag efter att jag börjat fundera på att äta mindre tillsatser slösurfade jag på Adlibris i ett helt annat ärende. Jag skulle köpa Eric Ericsons två böcker ”Brev till samhället” och ”Brev till utlandet” och snubblade av en händelse över en bok som hette ”Bröd”. Yes! Det var ju precis vad jag skulle behöva om jag skulle börja baka! Kvickt och lätt utan större eftertanke (förutom konstaterandet att det var ett ganska snyggt omslag och att den vunnit Årets Svenska Måltidslitteratur 2004) åkte den i varukorgen.

Det skulle visa sig att just denna bok refereras till av många bakbloggar jag börjat läsa och betraktas tydligen som ett standardverk och stor inspirationskälla för många hemmabagare. Vilket lyckokast. Jag har egentligen bara slöbläddrat i den än så länge och snappat upp ett och annat. Den är ambitiös och beskriver ingående de kemiska reaktionerna när bröd jäser, anger alla mått i gram och har avancerade recept på bröd som tar mycket tid i anspråk. Den ger ett ganska tekniskt intryck och framstår som nästan opedagogisk. Men den innehåller en bra genomgång där man får praktiska tips, en massa recept och är illustrerad av bilder på höga, knapriga och vackra bröd som man blir sugen på att prova på att baka.  Måste sätta av tid att läsa den mer ingående snart.

Förord

Jag har den senaste tiden tänkt mer och mer på hur vi äter nuförtiden. Jag tycker själv att jag äter förhållandevis bra och varierande käk. Inte alltid jättesunt, men jag vill tro att min uppfostran har gjort att jag äter varierat och alltid ”riktig mat” (i motsats till makaroner, fil och mackor och hämtpizza).

"Den hemlige kocken. Det okända fusket med maten på din tallrik." Boken som fick mig att tänka.

För en tid sedan sedan berättade Karin och Palle om matjournalisten Mats-Eric Nilssons uppmärksammade bok ”Den hemlige kocken: det okända fusket med maten på din tallrik”. Vi diskuterade den, jag skaffade den och läste om de många tillsatserna som möjliggör lång shelf-time, aromämnena som konstgjort ger smak åt produkterna för att de riktiga ingredienserna är för dyra, och om de japanska ingenjörerna som tagit fram en speciell robot som hjälper till att efterhärma den mouth-feel som konsumenterna vill ha, men som gått förlorad i den industrialiserade framställningen av våra matvaror. Boken satte fingret på att jag tycker det är viktigt att veta vad jag sätter i mig. Jag bestämde mig för att försöka ändra på en del av mitt köpmönster. Ifrågasatte varför alla dessa kemikalier måste finnas i den mat jag sätter i  mig. Jag började, precis som tusentals andra svenskar, läsa det finstilta på baksidan av paketen i butiken och började aktivt välja de produkter som har den kortaste innehållsförteckningen.

Jag har också börjat baka mitt eget bröd. Mjöl, jäst, vatten och salt. Det är allt man behöver för att baka ett gott bröd. När man bakat sprids den godaste doften i köket. Knackar man på botten så låter det ihåligt, stumt, som ett bröd ska höras. Det ena brödet är inte likt det andra, det är buckligt, ojämnt, så långt från en inplastad Pågens Lingongrova man kan komma. När man skär upp den nygräddade, mjöliga limpan och brer en klick smör (gärna extrasaltat) på och tar det första bettet är man i himlen.

Och jag vet precis vad som finns i brödet: mjöl, jäst, vatten och salt.